F-skattesystemet – en översyn SOU

(SOU 2019:31)

Srf konsulternas förbund (tidigare Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, SRF) har beretts tillfälle att lämna synpunkter på ovanstående förslag till föreskrifter.

1. Sammanfattning

Srf konsulterna avstyrker förslaget i sin helhet. I det fall förslaget leder till fortsatt beredning är det vissa delar i förslaget som Srf konsulterna är särskilt kritiska till och som vi anser därför inte bör införas. Det gäller förslaget om föreläggande, reglerna om felaktigt utbetalt belopp i samband med rut- och rot samt förslaget om återkallelse på grund av missbruk.

2. Risker med att ändra i ett väl fungerade system

I första meningen i utredningens förslag konstaterar utredningen att F-skattesystemet i huvudsak är ett väl fungerande system. Därför krävs det starka skäl för att ändra systemet. Varje förändring riskerar att leda till oförutsedda försämringar utan att det går att påvisa någon klar förbättring. Problemet gäller främst den osäkerhet och de tillämpningsproblem som kan uppkomma.

Enligt utredningen är ett viktigt syfte med förslaget att motverka skattefusk och skatteundandragande. Enligt Srf konsulterna mening finns det inget i utredningens förslag som ur ett logiskt perspektiv kan tänkas leda till att det medvetna skatteundandragandet skulle förhindras eller försvåras. Här torde snarare regler om näringsförbud, olika sanktioner och polisära åtgärder vara verkliga framgångsfaktorer. Utredningen har inte heller framfört några omständigheter som tydligt talar för en förbättring. Så länge detta inte med säkerhet kan fastställas och klargöras saknas det anledning att ändra i det befintliga regelverket.

Mot bakgrund av att det finns en uppenbar risk att en lagändring kan drabba enskilda företagare genom att det uppkommer en osäkerhet hur reglerna ska tolkas och det inte heller går att klart förutse att förslaget leder till minskat skattefusk bör förslaget inte genomföras.

3. Särskild kritik mot vissa förslag till lagändringar

Srf konsulterna är särskilt kritisk till vissa av utredningens lagförslag. Det gäller förslaget att Skatteverket ska kunna förelägga den som har F-skatt att tillhandahålla handlingar och lämna upplysningar (9 kap. 7 § andra stycket SFL). Srf konsulterna är också kritiska till förslaget som är tänkt att tillämpas på den som inte betalat tillbaka ett felaktigt utbetalt belopp i samband med rut- och rotarbeten (9 kap. 5 § p. 8 SFL). Slutligen är Srf konsulterna kritiska till förslaget att den som har missbrukat sitt godkännande kan få sitt godkännande av F-skatt återkallat för en tvåårsperiod (9 kap. 5 § p. 9 SFL)

Föreläggande att tillhandahålla handlingar och lämna uppgifter

Det är fullt naturligt att Skatteverket ska kunna kontrollera att den som är godkänd för F-skatt faktiskt uppfyller förutsättningarna för ett godkännande. Det kan dock upplevas som väl långtgående och oproportionerligt att Skatteverket ska kunna förelägga den uppgiftsskyldige att lämna nödvändiga uppgifter för denna kontroll.

Förslaget synes grunda sig på en bedömning att utredningsansvaret och bevisbördan ligger på det allmänna. I detta avseende hänvisar utredningen till förarbeten och praxis (s. 277). Att den uppgiftsskyldige inte kan förhålla sig passiv i en utredning torde dock följa av allmänna principer, bl.a. att bevisbördan ligger på den som har lättast att presentera bevisning. Enligt Srf konsulterna är det dessutom svårt att ur hänvisade förarbeten och praxis utläsa att det finns stöd för att den uppgiftsskyldige utan ansvar kan agera passivt vid en utredning. Vad praxis snarare anger är att ett föreläggande ska vara tydligt preciserat (RÅ 2006 ref. 7) samt att beviskravet måste vara högt ställt när det är frågan om en ingripande åtgärd som kan få stora ekonomiska effekter för den enskilde (RÅ 1994 ref. 88).

Enligt Srf konsulterna är det inte rimlig att den uppgiftsskyldige kan undvika ett negativt beslut genom att medvetet inte delta i utredningen och inte presentera nödvändiga och efterfrågade uppgifter. Något klart stöd för en sådan uppfattning är också svårt att hitta. Förslaget i 9 kap. 7 § andra stycket SFL att Skatteverket kan förelägga den uppgiftsskyldige riskerar därför att endast göra systemet mer komplicerat och rättsosäkert och bör därför inte genomföras. Det är även tveksamt om förslaget i 9 kap. 7 § första stycket SFL, att den som är godkänd ska lämna de uppgifter som behövs för en kontroll, fyller någon funktion. Det borde rimligen även utan denna bestämmelse vara möjligt för Skatteverket att kontrollera om den som är godkänd uppfyller villkoren för detta.

Återbetalning av felaktigt utbetalt belopp i samband med rut- och rotavdrag

Enligt utredningen ska det vara möjligt att återkalla ett godkännande om den som är godkänd inte har följt ett beslut om återbetalning enligt reglerna för rut- och rotavdrag (9 kap. 5 § p. 8 SFL).

Frågan är varför det är särskilt angeläget att en felaktig utbetalning enligt detta regelverk ska ges en särställning i förhållande till andra skatter och avgifter. Statistiskt sett är det inte frågan om några större summor. Vidare är det knappast troligt att en sådan bestämmelse skulle leda till en ökning av återbetalning i någon större omfattning. Sannolikt är det andra skäl än risken för återkallelse av F-skatt som ligger bakom bristande återbetalning. Orsaken torde snarare vara betalningsoförmåga eller helt enkelt ett medvetet skatteundandragande.

Redan enligt dagens regler är det möjligt återkalla ett godkännande för den som inte redovisar eller betalar sina skatter. En särreglering för just rut- och rotavdrag kan därför inte anses så betydelsefull och efterfrågad att det finns anledning att riskera osäkerhet vad avser tillämpningen av regelverket. Enligt Srf konsulterna bör därför förslaget inte genomföras.

Återkallelse på grund av missbruk

Utredningen föreslår att ett godkännande för F-skatt ska kunna återkallas vid missbruk. Ett sådant återkallande ska vara förknippat med en tvåårskarens under vilken F-skatt inte ska kunna godkännas (9 kap. 5 § p. 9).

Enligt utredningen är det endast ett fåtal godkännande som har återkallats. Det måste därför ifrågasättas om det finns ett reellt behov av reglering. Förslaget synes ha sin grund i ett syfte att understryka vikten av att ett godkännande används på ett riktigt sätt och att det kan bli aktuellt att återkalla godkännandet vid missbruk (s. 318). Sannolikt bör det stå klart för var och en som ansöker om ett godkännande att det kan återkallas om det missbrukas. En särskild bestämmelse om detta torde inte i någon nämnvärd betydelse påverka den allmänna synen och uppfattningen av ett godkännande.

Förslaget är utformat utan några riktlinjer när ett missbruk kan leda till återkallelse. Risken är därmed uppenbar att enskilda handläggare på Skatteverket kommer att vilja pröva räckvidden av den nya bestämmelsen. Att införa bestämmelsen skulle därför leda till en meningslös osäkerhet för den enskilde. Enligt Srf konsulterna bör därför förslaget inte genomföras.

Remissinstanser