Nordisk Standard för revision i mindre företag

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, SRF, har beretts tillfälle att lämna synpunkter på remissen Nordisk standard i mindre företag

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, SRF

Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF, är den ledande branschorganisationen för redovisningskonsulter och lönekonsulter.

SRF grundades 1936 och driver en fortlöpande branschutveckling samt kvalitets- och kompetenshöjning av medlemmarna.

SRF bedriver också en omfattande informations- och utbildningsverksamhet.

Förbundet har cirka 6 000 medlemmar varav cirka 4 000 är Auktoriserade Redovisningskonsulter. Från 2014 auktoriserar SRF även lönekonsulter.

SRFs Auktoriserade Redovisningskonsulter bistår fler än 300 000 svenska och utländska företag och finns över hela landet.

Auktorisationen är en kvalitetsstämpel som borgar för trygghet, kompetens och förtroende. Genom auktorisationen skapas ett tydligt utbud av kvalitetssäkrade redovisnings- och lönetjänster till nytta för svenska företag.

Läs mer på www.srfkonsult.se

Remissvar:

Nordiska Revisorsförbundet (NRF) har upprättat ett förslag till en Nordisk standard för revision i mindre företag. Förslaget har sänts på remiss i respektive land, och i Sverige utgörs mottagaren av FAR. Förfrågan om synpunkter har framförts till Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, SRF, vilket lämnas enligt nedan.

Generella synpunkter

Begreppet revision förknippas med en genomsyn av företagets räkenskaper, för att påpeka eventuella fel och skapa kvalitet i den finansiella rapporteringen. Vad en revision innehåller för arbetsmoment är sannolikt relativt okänt för det stora flertalet intressenter, och en lansering av en standard för revision i mindre företag får genom sin beteckning ett ansvar att förtydliga vilken anpassning som skett av revisionsprocessen p g a att företaget är av mindre storlek. Utan sådant förtydligande finns en uppenbar risk att standardens benämning förmedlar att ett mindre omfattande arbete har utförts, vilket riskerar att ge denna revisionsmetodik ett mindre förtroende hos tredje man.

Det ska även noteras att med mindre företag avses de gränsvärden som enligt EU-normeringen medger undantag från lagstadgad revision, vilket uppgår till företag med 80 Msek i omsättning, 40 Msek i balansomslutning och 50 årsanställda. Dessa gränsvärden avviker högst väsentligt från de gränsvärden som antagits för undantag av revisionsplikt i Sverige, vilket skulle medföra två alternativa standards för revision för de företag som är större än de svenska gränsvärdena och mindre än EU-direktivets. Konsekvensen av en sådan osäkerhet kring vilken revision som faktiskt genomförts i dessa företag torde snarare minska än öka förtroendet för revisionsprocessen.

Målsättningen med revisionen är att kunna intyga att räkenskaperna inte innehåller väsentliga fel, att den finansiella rapporteringen ger en rättvisande bild och att styrelsen har agerat ansvarsfullt och till gagn för företaget och dess ägare i enlighet med gällande lagstiftning. Ur detta perspektiv samt baserat på den mångfald av företag och affärsmiljöer som existerar kan en revision svårligen standardiseras, utan måste utgå från de faktiska omständigheterna för att fullgöra sitt syfte. Det uttrycks ibland som att ”en revision är en revision”, det kan inte vara något mindre än vad förutsättningarna kräver. SRF anser därför att ett förslag till effektivisering av en revisionsprocess för mindre företag framstår som i viss mån motsägelsefullt, eftersom någon standardisering svårligen kan ske av revisionsprocessen för en viss företagstyp eller storlek, men väl av omständigheter. Det framgår även av förslaget, som uttryckligen under avsnitten planering och riskbedömning tydliggör att revisorn alltid ska basera sitt arbete på en förståelse av det unika företaget, dess affärsmiljö och risker. Dessa parametrar är inte knutna till företagets storlek.

SRF saknar förslagets nytta för svenskt näringsliv i allmänhet och för de mindre företagen i synnerhet.

Arbetsprocessen

Avsnitt 1.3 (Utföra revisionen) samt 1.4 (Revisionsbevis) beskriver grunden för standarden. Vad som presenteras här överensstämmer dock i princip med ansatsen enigt rådande revisionsstandard RS och ISA. Det saknas därför skäl att anta att något utrymme finns för anpassning till mindre företag, då målet är att upptäcka alla väsentliga felaktigheter (avsnitt 1.1 Övergripande mål).

SRF anser att ett förslag till revision i mindre företag uttryckligen måste beskriva vad som avviker från en traditionell revision enligt RS och ISA för att kunna utgöra en egen standard. Utan sådant förtydligande kan inte revisionens värde enligt den föreslagna standarden för mindre företag bedömas av företaget och dess intressenter. Av den beskrivna processens arbetsinnehåll framgår inte några sådana avsteg eller förenklingar, utan ambitionsnivån och utförandet av arbetet ansluter till den ansats som ingår i en traditionell revision enligt RS och ISA.

Den huvudsakliga ansatsen bygger på substansgranskning. Standarden medför även betydande arbetsinsatser av såväl företaget som revisorn för att kunna uppfyllas. Det framgår av avsnitt 5.2.2:

• substansgranskning på detaljnivå ska ske för väsentliga poster oavsett bedömd risk
• företagsledningens framtida planer för verksamheten ska utvärderas
• företagsledningens kassaflödesprognos ska utvärderas
• egna förväntade värden på väsentliga poster och nyckeltal ska utarbetas som grund
• efterhandsgranskning ska ske av företagsledningens bedömningar

SRF anser att en tillämpning av standarden kommer att medföra samma arbete som en traditionell revision, samt att de mindre företagen sällan har dokumenterade framtidsplaner eller kassaflödesprognoser att bedöma. Det är även av intresse att notera att redovisningsstandarden K2, som kan förväntas ha en absolut majoritet i målgruppen för standarden, inte medger redovisning av kassaflöden i årsredovisningen. Vidare ska revisorn fastställa karaktären på och orsaken till varje identifierad felaktighet, vilket kommer att leda till ett omfattande merarbete med revisionen. Slutsatsen blir att benämningen standard för revision i mindre företag sannolikt kommer att vilseleda marknaden vad avser utfört arbete och t o m kunna leda till merkostnader jämfört med traditionell revision enligt RS och ISA.

Revisorns rapportering

Målsättningen är att utvärdera det utförda revisionsarbetet, och mot bakgrund av detta uttala sig om huruvida den finansiella rapporteringen är fri från väsentliga fel samt följer det tillämpade ramverket, vilket medför uttalande om en rättvisande bild av företagets resultat och ställning. I metodiken ingår:

• granskning av interna kontroller
• substansgranskning på detaljnivå
• analytisk granskning
• inhämtande av revisionsbevis
• inhämtande av skriftliga uttalanden

Det arbete som utförs överensstämmer därmed i allt väsentligt med en traditionell revision, utan några uttalade avvikelser eller särdrag som medför anpassning till den utpekade målgruppen av mindre företag som standarden riktar sig mot.

Det uttalande som sedan sker kan ske med eller utan reservation och med eller utan uttalande om avvikande mening. Den rapport som beskrivs i standarden (avsnitt 6.7) ska innehålla:

• en beskrivning av utfört arbete
• ett uttalande i standardutformning eller med avvikelse
• ett uttalande om den finansiella rapporteringen utgör en rättvisande bild
• ett uttalande om den finansiella rapporteringen följer det valda ramverket
• hänvisning till andra frågor och faktorer av särskild betydelse
• revisorns underskrift och datum

Under detta avsnitt framstår den huvudsakliga skillnaden mellan traditionell revision enligt RS och ISA, samt enligt den föreslagna standarden för revision i mindre företag:

• uttalandet innehåller inget bestyrkande av räkenskaperna
• uttalandet innehåller inget tillstyrkande om styrelsens ansvarsfrihet

Standarden innebär således ett relativt traditionellt revisionsarbete, men utmynnar inte i en traditionell revisionsberättelse, och den huvudsakliga avvikelsen i standarden avser minskat ansvar för revisorn. SRF anser att detta inte gynnar svenskt näringsliv, då den huvudsakliga skillnaden med standarden uppenbart inte avser nytta för företagen, utan revisorns eget arbete och därmed ansvarstagande. Ett sådant förhållande kommer med största sannolikhet att dessutom vilseleda företagets intressenter, som upplever att en revision innebär att ett bestyrkande har skett av en oberoende part.

Detta förhållande bekräftas även av en referens till hur begreppet revision definieras enligt ABL, där man anger att en revisionsberättelse ska

• uttala sig om att fastställa balansräkningen och resultaträkningen, kap 9 § 32
• uttala sig om förslaget till vinstdisposition, kap 9 § 32
• uttala sig om styrelsens och verkställande direktörens ansvarsfrihet, kap 9 § 33

Ingen av dessa uttalanden ingår i den rapportering som förslaget till nordisk standard, varför risken är uppenbar att marknad och intressenter kommer att vilseledas att tro att en revision enligt ABL har utförts, trots att någon sådan rapportering eller ansvarstagande från revisorn inte har skett.

SRFs övergripande bedömning

SRF anser att den föreslagna standarden innebär att ett relativt traditionellt revisionsarbete har utförts, anpassat till företagets karaktär och affärsmiljö enligt traditionella och rådande principer, men med ett tydligt mått av mindre ansvarstagande för revisorn själv. Detta innebär även att värdet för företagets ägare och intressenter kraftigt reduceras, eftersom revisorns uttalande inte innebär något bestyrkande eller ansvarstagande för vare sig det utförda arbetet eller kvaliteten på räkenskaperna, utan enbart utgör revisorns uppfattning om ovanstående faktorer.

Förslaget till nordisk standard innehåller ingen beskrivning av vilka uttryckliga avsteg eller skillnader jämfört med ISA som har skett för att anpassa till mindre företag. Samtidigt uttrycks att standarden faktiskt har anpassats till de mindre företagens behov och att ISA uppfylls. Detta förhållande kräver en jämförande analys av samtliga krav enligt ISA mot förslaget till nordisk standard, vilket inte är möjligt då ingen uttrycklig beskrivning av vad som förväntas anpassas ingår. Hänvisning sker istället löpande till revisorns professionella bedömning, vilket innebär att i avsaknad av uttryckliga avsteg är risken uppenbar att den enskilde revisorn faktiskt avviker från ISA vid tillämpningen, och därmed inte uppfyller de krav på revision som standarden anges vila på. Begreppet revision kommer därmed över tiden att få en mycket oklar innebörd, med åtföljande inverkan på intressenternas förtroende för vad som under rubriken revision faktiskt har skett.

SRF anser att en förenkling för mindre företag är i sig positivt, men då genom att anpassa gränsen för revisionsplikt till de gränser som EU tillåter. Det innebär också att de mindre företag som väljer att ha revision, som då gör det på goda grunder, också får en revision med uttalande i revisionsberättelse som ett större företag där revisionens definition och betydelse är uppenbar.

SRF avstyrker förslaget i sin helhet, och hänvisar istället till det kvalitetsarbete som SRF och FAR gemensamt har infört för att uppnå och säkerställa hög kvalitet redan vid upprättandet av redovisningen och den finansiella rapporteringen, enligt Svensk standard för redovisningstjänster, Reko. Detta kan redan idag bekräftas med en Bokslutsrapport enligt Reko som kan avges av en auktoriserad redovisningskonsult. Nyttan för svenskt näringsliv är här tydlig och beaktar den så väsentliga kostnadsaspekten hos mindre företag.

Faktiska frågeställningar

Ett antal frågeställningar ombeds besvarade i remissen. Svar lämnas enligt nedan.

1. ”Nordiska standarden är väl anpassad för revision i mindre och okomplicerade företag.”
   SRF anser att ett betydande arbete måste utföras för att uppfylla standarden, vad avser t ex substansgranskning av alla väsentliga poster på detaljnivå, upptäcka alla väsentliga fel, bedöma företagets fortlevnadsförmåga mm. Det merarbete som krävs för att uppfylla dessa målsättningar är identiskt med motiven till avskaffandet av revisionsplikten 2010. Standarden innehåller inga uttalade förenklingar som innebär att den är mera anpassad för de mindre företagen än den traditionella revisionen enligt RS och ISA. Den huvudsakliga förändringen är ett minskat ansvarstagande för revisorn vid rapporteringen, vilket är motstridigt den huvudsakliga nytta som mindre företag och dess intressenter efterfrågar vid traditionell revision.
   SRF anser därför att standarden inte är väl anpassad för mindre företag, och att detta arbete heller inte pga den varierande affärsmiljön i denna företagskategori lämpar sig för standardisering.
2. ”Kvaliteten i revisionen kommer att öka, förbli opåverkad eller minska till följd av tillämpning av Nordiska standarden.” För de företag som väljer revision kommer kvaliteten på arbetet sannolikt att vara opåverkad, eftersom samma grundläggande principer för arbetets planering och utförande ska tillämpas. Den upplevda kvaliteten i avsaknad av ett bestyrkande och ansvarstagande för arbetet från revisorn kommer dock sannolikt att minska.
3. ”Det föreligger behov av kompletterande vägledning till Nordiska standarden.”
   Förslaget till nordisk standard innehåller inga uttryckliga avsteg, förenklingar eller unika arbetsmoment för arbetet med mindre företag. Behovet av kompletteringar är därför stort för att skapa en självständig process som kan utgöra en grund för en standard. Vid utformning av sådana kompletteringar måste dock samtidigt det grundläggande konceptet beaktas, så att målsättningarna med arbetet att upptäcka alla väsentliga fel och bedöma alla väsentliga poster kan uppnås. SRF anser att standarden på detta område uppvisar en motstridighet, genom sin ambition att förenkla arbetet i kombination med att uppnå samma målsättningar som vid traditionell revision enligt RS och ISA.
4. ”Sådan vägledning till Nordiska standarden (se punkt 3 ovan) – i förekommande fall – ska utvecklas på nationell eller nordisk basis.” Målgruppen för standarden är de företag som enligt EUs direktiv kan undantas från revisionsplikt. Då dessa gränsvärden i den faktiska tillämpningen skiljer sig åt mellan länderna bör sådan vägledning utvecklas nationellt. Se dock svar 3 ovan om standardens komplicerade motsättningar.
5. ”Nordiska standarden utan större svårigheter kan integreras med befintlig revisionsmetodik inom branschen.” Det arbete som standarden beskriver ansluter i princip helt till den traditionella revision som utförs idag enligt RS och ISA. Mot denna bakgrund kommer ingen ytterligare integration att krävas.
6. ”Nordiska standarden är förenlig med Artikel 26 i Revisorsdirektivet (del av EUs revisionspaket.”
   Av revisorsdirektivet artikel 26 framgår att lagstadgade revisorer ska följa den internationella standarden för revision, ISA. SRF anser att den nordiska standarden för revision i mindre företag ligger mycket nära ISA och därför kan anses uppfylla artikel 26. Notera samtidigt att detta faktum är standardens interna paradox – det finns inte möjligheter att förenkla och standardisera arbetet med revision av unika företag. SRF anser därför att det saknas förutsättningar att utveckla en standard av den typ som förslaget framför.
7. ”Tillämpningen av Nordiska standarden förutsätter omfattande kompletterande utbildningar av revisorer som redan är förtrogna med vedertagna principer för revision.”
   Se svar 5 ovan.

 

Tillbaka till övriga remisser