Remiss av kommissionens förslag till direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning

Fi2020/03296/S3

Bakgrund

Syftet med förslaget är

• att föreslå ändringar av de befintliga bestämmelserna om utbyte av upplysningar och administrativt samarbete, samt
• att utvidga omfattningen av det automatiska utbytet av upplysningar med avseende på de upplysningar som rapporteras av digitala plattformsoperatörer.

Kostnaden enbart för de 27 skattemyndigheterna är beräknad till cirka 200 miljoner euro i engångskostnad och upp till 30 miljoner euro i årlig kostnad. De årliga skatteintäkterna är beräknade till cirka 20-30 miljarder euro.

Betänkandet har remitterats till Srf konsulterna.

Remissinstanser

Remissvar

Allmänt

Srf konsulterna välkomnar förslag som begränsar möjligheterna för ekonomisk brottslighet. Förslagen måste dock vara träffsäkra så att inte fler omfattas än nödvändigt och så att kostnadseffektiviteten och ett väl fungerande näringsliv upprätthålls.

Ökat administrativt samarbete

Det utökade administrativa samarbetet innebär bland annat att det blir möjligt att granska handlingar utan begränsningar av den anmodade medlemsstatens lagstiftning.

Det förekommer att verksamhet som bedrivs i Sverige emanerar från företag som har säte i något annat EU-land, till exempel är det inte helt ovanligt inom byggbranschen. Att ett företag har säte i ett annat EU-land fördröjer och försvårar Skatteverkets kontrollverksamhet. Ett ökat administrativt samarbete är till gagn för konkurrensneutraliteten mellan svenska och utländska företag.

Srf konsulterna tillstyrker att det administrativa samarbetet utökas.

Utbyte av upplysningar

Srf konsulterna tillstyrker att artikel 17.1 ändras för att förtydliga innebörden av att de vanliga informationskällorna har uttömts.

Plattformsoperatörer

Plattformsoperatörer kommer att omfattas av obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar. Förutom den kostnad som har redovisats för skattemyndigheterna (200 miljoner euro resp. upp till 30 miljoner euro/år) tillkommer således plattformsoperatörernas kostnad, ovisst hur stor men sannolikt en ungefärligen lika stor kostnad. Hur de årliga skatteintäkterna har beräknats framgår inte och det är därför svårt att förhålla sig till rimligheten i det beräknade intäktsbeloppet, mer än att beloppet om upp till 30 miljarder euro/år förefaller högt. Beloppet innebär nämligen att varje individ i EU – ung som gammal – i genomsnitt skulle behöva sälja för ett idag oredovisat belopp om cirka 1 000 kr/år vid ett uppskattat skatteuttag om höga 50 %, dvs. det blir ett ännu högre genomsnittligt försäljningsbelopp vid lägre skattesats.

En aspekt av en ökad kostnad är att det blir en konkurrensfördel att etablera plattformen utanför EU. Det är långt ifrån säkert att de kommer registrera sig inom EU eller fortsätta ha sin hemvist kvar inom EU och detta även om det föreskrivs att de ska göra det för att därmed lämna uppgifter på samma sätt som plattformar inom EU (jfr spelmarknaden där det är möjligt för svenska spelare att spela hos företag som inte har svensk licens).

Försäljning av lös egendom

När det gäller fysiska personers försäljning av begagnad lös egendom såsom cyklar, barnvagnar och kläder så torde de försäljningarna som regel ske med förlust, dvs. till belopp som understiger inköpspriset. Sveriges miljömål uppmuntrar den cirkulära ekonomin, dvs. att begagnade saker återanvänds. Mot denna bakgrund vill Srf konsulterna avstyrka förslaget och den kostnad som följer med det såvitt avser fysiska personers försäljning av begagnad lös egendom.

Uthyrning

Vad däremot gäller uthyrningsverksamhet och då särskilt av bostäder tillstyrker Srf konsulterna förslaget. Srf konsulterna vill dock framhålla några aspekter som behöver beaktas.

Redan idag kan Skatteverket granska den försäljning som sker via svenska plattformar såsom Blocket och Tradera. Detsamma gäller utlåning i samband med gräsrotsfinansiering. Motsvarande torde gälla i andra EU-länder. Vidare förekommer administrativt samarbete mellan EU-länderna. Mot bakgrund av detta förefaller det finnas skäl att utreda om det kan anses oproportionellt ingripande att nu börja kräva av operatörerna att de ska inhämta prisinformation från säljarna och det särskilt när både säljare och köpare är i samma land.

Det kan även ifrågasättas om – med den rapporteringsplikt som följer av förslaget – gränserna för skyddet för den personliga integriteten har överskridits (se bl.a. art. 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna). Vad gäller den personliga integriteten behöver även beaktas om det nuvarande förslaget kan tänkas följas av liknande förslag om rapporteringsplikt inom andra områden.

Av förslaget framgår att ersättningar och andra belopp ska rapporteras, men det är inte säkert att plattformen har tillgång till det mellan säljaren och köparen slutligt förhandlade priset. Sekretess är vanligt i affärsrelationer och det är inte säkert att parterna – om det skulle efterfrågas – vill uppge priset för plattformen. Att kräva att priset ska uppges till plattformen skulle innebära en ytterligare konkurrensfördel att etablera plattformen utanför EU.