Remisslänk: Remiss 2015-06-22
Uppgiftslämnarservice för företagen
SOU 2015:33 (N2015/3074/FF)
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, SRF, har beretts tillfälle att lämna synpunkter på Utgiftslämnarutredningens slutbetänkande SOU 2015:33 Uppgiftslämnarservice för företagen.
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, SRF
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund SRF, är den ledande branschorganisationen för redovisningskonsulter och lönekonsulter.
SRF grundades 1936 och driver en fortlöpande branschutveckling samt kvalitets- och kompetenshöjning av medlemmarna.
SRF bedriver också en omfattande informations- och utbildningsverksamhet.
Förbundet har cirka 6 000 medlemmar varav cirka 4 000 är Auktoriserade Redovisningskonsulter. Från 2014 auktoriserar SRF även lönekonsulter.
SRFs Auktoriserade Redovisningskonsulter bistår fler än 300 000 svenska och utländska företag och finns över hela landet.
Auktorisationen är en kvalitetsstämpel som borgar för trygghet, kompetens och förtroende. Genom auktorisationen skapas ett tydligt utbud av kvalitetssäkrade redovisnings- och lönetjänster till nytta för svenska företag.
Läs mer på www.srfkonsult.se
Remissvar:
SRF anser att arbetet med att förenkla och minska företagens uppgiftslämnande till de svenska myndigheterna är mycket viktigt.
För att uppnå en förenkling och uppgiftsminskning för företagen genom en särskilt inrättad Uppgiftslämnarservice krävs att det finns en samordnings- eller återanvändningspotential för de uppgifter som myndigheterna samlar in från företagen. Enligt Uppgiftslämnar-utredningens tidigare betänkande SOU 2013:80 ”Ett minskat och förenklat uppgiftslämnande för företagen” är det svårt att hitta någon sådan potential i storskalig form för några andra uppgifter som samlas in än de rent grundläggande uppgifterna om företagen.
Det innebär att även om Uppgiftslämnarservicen blir en frekvent använd service är det tveksamt om de uppgifter som företagen fortsättningsvis ska lämna kommer att påverkas i någon nämnvärd omfattning. Förtjänsten med Uppgiftlämnarservicen torde därför i första hand ligga på förenklingssidan. Men det ställer krav på att de system som byggs upp inom ramen för Uppgiftslämnarservice verkligen är användarvänliga. Det krävs alltså ett tydligt användarfokus.
I sitt tidigare betänkande framhöll utredningen: ”För att myndigheterna effektivt ska kunna bedriva ett arbete med att minska och förenkla uppgiftslämnandet för företagen krävs att detta är en uppgift som har hög prioritet i myndighetens dagliga verksamhet.
Erfarenhetsmässigt har det visat sig att en kraftfull ledning och tydlig styrning av arbete på alla nivåer är en avgörande faktor för att insatserna ska ge resultat”.
Den Uppgiftslämnarservice som utredningen nu presenterar är beroende av att myndigheter ansluter sig till systemet. Gör de inte det blir nyttan med systemet litet eller uteblir helt.
Utredningen konstaterar att av de 13 myndigheter som arbetar med att kartlägga uppgiftskrav, är det få som uttrycker att de kommer att ansluta sina e-tjänster frivilligt. Utredningens förslag till lösning på det problemet är att regeringen får möjlighet att ålägga myndigheterna att ansluta till delar av systemet.
Att tvinga in aktuella myndigheter i ett arbete med förenklat och minskat uppgiftslämnande som de egentligen inte vill delta i reducerar kraftigt förväntningarna om att arbetet ska ge resultat. Risken är uppenbar att den kraftfulla ledningen och tydliga styrningen av arbetet på alla nivåer som behövs uteblir i ett sådant fall.
Utredningen borde ha försökt att även hitta andra incitamentsskapande åtgärder att få berörda myndigheter att engagerat delta i Uppgiftslämnarservicen för företagen utöver möjlighet till tvångsanslutning.
Det är viktigt att löpande utvärdera det fortsatta arbetet så att de funktioner som byggs upp inte leder i motsatt riktning och gör uppgiftslämnandet ännu tyngre och svåradministrerat för företagen.
En ventil i detta sammanhang, som SRF stödjer, är att utredningen föreslår att Servicetjänsten inte ska vara obligatorisk för företagen att använda utan de ska även fortsättningsvis kunna vända sig direkt till respektive myndighets e-tjänst eller fullgöra uppgiftsskyldigheten på annat sätt om det är möjligt.
Men att parallellt administrera flera system för uppgiftslämnande kommer att vara resurskrävande för myndigheterna. Det faller därför tillbaka på regeringen att skapa ekonomiskt utrymme för förenklingsarbetet hos berörda myndigheter.
Om Uppgiftslämnarservice leder till den förenkling och minskning av företagens uppgiftslämnande som är målsättningen bör fler involveras i förenklingsarbetet än de myndigheter under regeringen som inledningsvis omfattas av utredningens förslag till förordning om företagens uppgiftslämnande. Kommunerna bör då vara en prioriterad grupp.
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund, SRF